Tobaken till Sverige

Det första kända tillfälle då tobak nämns i Sverige är i tullräkenskaper från år 1601.

Den blev snabbt en stor importvara. Både i Sverige och andra länder lade staten höga tullar och skatter på tobaken. Sverige var ett av de första länder som införde monopol för tobakshandeln. Det skedde 1641.

I Sverige fick tobaksodlingen fart efter 1724 då ett kungligt påbud utfärdades om att alla städer skulle avsätta jord för detta ändamål. Målet var att importen av tobak skulle minskas.

I Syd- och Mellansverige blev det mycket vanligt med odling av tobak och i mitten av 1700-talet var tobaken en av de viktigaste svenska industrigrenarna. På 1700-talet fanns omkring 80 tobaksfabriker och på 1800-talet hade de ökat till fler än 100.

De tillverkade både röktobak och snus. Den sista svenska tobaksodlingen fanns i Skåne och lades ner 1964.

Européer lärde sig inte bara att odla tobak av indianerna utan också de olika sätten att bruka den. Indianernas vana att röka tobaken i pipa tog engelska resenärer med sig hem från Amerika. Engelsmännen spred den till andra europeiska länder liksom till Asien och Afrika.

Vanan att snusa spreds först i Frankrike men kom sedan också till andra länder i Centraleuropa. Till Sverige kom snuset från Nederländerna på 1630-talet.

På 1700-talet var det mycket vanligt att både män och kvinnor i överklassen snusade. De använde nässnus, men i början av 1800-talet blev munsnus allt vanligare och det blev en mer folklig tobaksprodukt.

Källa: Tobaksfakta.se (hämtat 2008-08-03)