Tobakens historia

När den italienske sjöfararen Kristofer Columbus kom till Västindien 1492 bjöds han på tobak av Arawak-indianer. De torkade och skar sönder tobaken innan de virade in den i majsblad för att röka den. Ett annat sätt att röka tobaken var att pressa in de sönderdelade bladen i ihåliga rör från naturen, t ex strån av vass eller rörsocker, en slags tidiga cigaretter.

Det vanligaste var säkert att röka tobaken i pipa. Det hade indianerna gjort långt innan Columbus kom. Mer än 1 000 år gamla pipor har hittats i Mississippidalen i USA. För indianerna var piprökning en viktig religiös ceremoni och fredssymbol.

Indianerna använde inte bara tobaken för rökning utan gjorde också snus. Munken Ramón Pane, som fanns med på Columbus amerikaresa på 1490-talet, fick se att indianernas präster genom ett rör drog upp tobakspulver i näsan.

Européer som bosatte sig i Västindien började odla tobak där. På 1600-talet startades tobaksodling i Brasilien och i de nordamerikanska kolonierna, först i Virginia, sedan i Maryland - båda i dag namn på tobakssorter - och därefter också i andra delar av nuvarande USA.

Tobaken passade bra för det så kallade merkantilistiska ekonomisk-politiska systemet. Det innebar att kolonierna odlade råvaran - tobaken - som sedan fraktades till hemlandet där den bearbetades.

Fransk ambassadör gav nikotinet sitt namn

På 1560-talet kom tobaken till Europa. En av de första som började odla tobak var den franske ambassadören i Lissabon, Jean Nicot. Han tog också tobaken till sitt hemland och lärde franska hovet att använda den.

Efter honom har tobaksväxten sitt vetenskapliga namn, nicotiana och det ämne som gör rökaren beroende kallas nikotin.

Källa: Tobaksfakta.se (hämtat 2008-08-03)