Nikotin kan betraktas som det viktigaste ämnet i tobaken eftersom det är det som framkallar beroendet. Men nikotinet har också en rad andra effekter i kroppen. Ordet nikotin kommer från tobaksplantans latinska namn, nicotiana.
Det namnet fick plantan efter Jean Nicot, som på 1560-talet var Frankrikes ambassadör i Portugal. Han sägs ha varit en av de första som odlade tobak. I ren form är nikotin en färglös och flyktig olja.
Det är en alkaloid. Alkaloider är en grupp basiska ämnen som innehåller kväve och finns i växter. De har ofta kraftig effekt på kroppen och många av dem är giftiga. Många läkemedel är alkaloider, t ex morfin, kodein, kinin och atropin.
Nikotin finns inte bara i tobak utan också i många andra växter, t ex potatis, tomater och äggplanta. I dessa växter är halten så oerhört låg att ämnet inte har någon effekt.
I munnen, näsan och övriga luftvägar tas nikotin effektivt upp i blodet via slemhinnan. Det tas också upp via slemhinna i magen och även genom huden.
Väl inne i blodet tar sig nikotin lätt ut från blodkärlen. Ämnet passerar både blod-hjärn-barriären och moderkakans membran. Blod-hjärn-barriären håller blodet (och därmed ämnen som finns i blodet) skilt från nervcellerna i hjärnan och ryggmärgen. Ämnen som tar sig igenom moderkakans membran kommer in i fostrets blod.
En liten del av nikotinet försvinner ut med urinen. Men det mesta bryts snabbt ner i levern till andra ämnen som förs ut med urinen. Efter två timmar har hälften av nikotinet brutits ner.
Vid nedbrytningen bildas bl a ämnet kotinin. Det finns hos rökaren i omkring tio gånger högre halt än nikotinet. Kotinin bryts ner mycket långsammare än nikotin och används därför för att mäta hur mycket en person röker.
I höga doser är nikotin mycket giftigt och orsakar kräkningar, darrningar, krampanfall och i värsta fall döden. Från en svensk genomsnittscigarett får rökaren i sig omkring 1 mg nikotin, fast det räcker med 0,2 mg för att känna nikotinkicken. Snus innehåller 8 mg nikotin per gram. Det betyder att snusaren får i sig mycket mer nikotin än rökaren.
Snabbaste sättet att få ämne i hjärnan
Rökning, dvs inandnnig av nikotinet är det snabbaste sättet att få in detta ämne i hjärnan.
Tio sekunder efter att rökaren har dragit sitt bloss finns nikotinet i hjärnan. Nikotin från snus, som tas upp via slemhinnan i munnen, tar längre tid på sig innan det når hjärnan. Däremot har snusaren en hög halt av nikotin i blodet betydligt längre tid.
I nervsystemet är nikotin både stimulerande och dämpande. Nikotin, kokain, amfetamin och heroin anses utöva sin effekt genom att binda sig till samma receptorer i hjärnan. När nikotinet binds till receptorerna frisätts olika s k signalsubstanser.
De är viktiga för att signaleringen i nervsystemet ska fungera och påverkar i sin tur många andra kemiska ämnen i kroppen som t ex hormoner.
"Nikotinkick"
Nikotinets viktigaste egenskap är att det framkallar beroende. Det anses framför allt hänga ihop med att det ger signal för produktion av dopamin och andra signalsubstanser i hjärnans s k belöningssystem. Det är så som "nikotinkicken" uppstår.
Efter hand vänjer sig receptorerna vid nikotin. En tolerans byggs upp och om ämnet inte tillförs regelbundet drabbas rökaren av abstinensbesvär. Genom sin effekt på nervsystemet är nikotin både uppiggande och avslappnande.
Nikotin och nervsystemet
Andra följder av nikotinets påverkan på nervsystemet är att blodkärlen i huden dras samman, medan blodkärlen i muskler vidgas. Hjärtats rytm ökar, d v s pulsen blir snabbare och blodtrycket stiger. Hjärtat kan också slå extraslag. Nikotin gör också blodplättarna mer klibbiga så att de lättare klumpar ihop sig. Det ökar risken för att det ska bildas farliga blodproppar.
Vid vila orsakar nikotin bara lite ökad ämnesomsättning, men under lätt arbete fördubblas den. Bara ett dygn efter att man slutat röka återgår ämnesomsättningen till normal nivå och det kan förklara att den som slutar brukar gå upp i vikt, i de flesta fall bara 2-4 kg.
Källa: Tobaksfakta.se (hämtat 2008-08-03)